springfort

läste nyss en kommentar jag fick på ett annat inlägg. tyvärr är det anonymt.
det stod att vinden vänder, att jag ska fortsätta kämpa men när vänder vinden då?
hur länge behöver jag kämpa för jag vet inte hur länge jag klarar det. blir svagare och svagare för varje dag
och allt tär på mig.
jag måste tänka annolunda, sluta upp med att fundera på allt och acceptera nuet, trots att det är
bland det svåraste jag gett mig in på.

sitter i skolan nu, som vanligt gör vi ingenting och det känns lite onödigt att vara här.
kommer bli en fikastund med Lisa under eftermiddagen och ikväll väntar Posten såklart.
morgondagen väntar hårfärgning, städning och massa fina tjejer på kvällen.
söndagen väntar en tripp till göteborg för lite fotografering med Böna och Emmi, hoppas på att få
träffa clara en stund för saknaden till henne är enorm!

förövrigt suger livet just nu!
tjo!