Det är december, snart har vi kommit halvvägs i årets sista månad och en slutspurt av året 2017. och plötsligt slår det mig att det mest händelserika året känslomässigt snart är över. 
Livet är som en berg och dalbana, och visst är det det som är tjusningen. Det är inget genrep för något annat som ska hända senare, däremot kan vi leva livet med olika intentioner. Alla går vi igenom olika perioder där hela vardagen förändras och jag kommer alltid att ha en tro på att vi kommer ut starkare och mer självklara, men att det tar olika lång tid. 2017 och mycket har hänt, ett år med förändringar och där livet har ett fräckt sätt att fortgå. 
Jag har blivit en skjortmänniska - jag älskar skjortor. Varför har jag inte alltid gjort det?! Vad hände egentligen?
Jag uppskattar mina vänner mer - sen umgås jag inte mer med dem idag än för ett år sen, men jävlar vad jag älskar dem. Mer än någonsin! Kanske delar jag med mig mer av livet nu, eller så connectar vi bara på ett annat sätt? Kanske har jag öppnat fler dörrar till dem. och nya vänner kommer in i livet. hur underbart?!
Jag är mer tuff - kanske lite råare, lite mer rättfram och kanske till och med lite roligare att umgås med. Jag har hört människor säga lite olika. Jag vet inte vad det beror på men jag har mig själv, är mig själv och då får man antingen toughen up eller soften up. 
Jag bryr mig inte så mycket om världsliga saker - personer jag kunde bli irriterad på finns inte längre i mitt omlopp. Skvaller och skitsnack är ännu längre bort ifrån mig nu än förrut. Kanske har jag gått upp i mig själv lite mer, men jag ser det som en bra sak. Jag har tydligare bild av vad jag vill fylla mina dagar med och det är inte negativ energi. 
Jag är närmre alla känslor - om det var mycket innan, så har allt blivit mer. Jag känner så mycket och lär mig använda det som inspiration. det är fint med känslor, lyckliga som deppiga. bara jag väljer att välkomna dem.
Jag gör mer saker - förändringar ger ofta mer förändringar. De där trösklarna som ofta stoppar oss sänks dramatiskt, särskilt vid en stor förändring. 
Jag är lite mer skitsamma - jag har alltid vetat att jag kan det mesta själv och kan jag det inte så löser jag så jag kan det. Men nu är det som att jag inte behöver lika mycket hängslen och livrem. Det ordnar sig. The universe has my back. 
 
 

Allt som växer till nåt bra, får ta den tid det tar

Tankar Kommentera
Det är december, snart har vi kommit halvvägs i årets sista månad och en slutspurt av året 2017. och plötsligt slår det mig att det mest händelserika året känslomässigt snart är över. 
Livet är som en berg och dalbana, och visst är det det som är tjusningen. Det är inget genrep för något annat som ska hända senare, däremot kan vi leva livet med olika intentioner. Alla går vi igenom olika perioder där hela vardagen förändras och jag kommer alltid att ha en tro på att vi kommer ut starkare och mer självklara, men att det tar olika lång tid. 2017 och mycket har hänt, ett år med förändringar och där livet har ett fräckt sätt att fortgå. 
Jag har blivit en skjortmänniska - jag älskar skjortor. Varför har jag inte alltid gjort det?! Vad hände egentligen?
Jag uppskattar mina vänner mer - sen umgås jag inte mer med dem idag än för ett år sen, men jävlar vad jag älskar dem. Mer än någonsin! Kanske delar jag med mig mer av livet nu, eller så connectar vi bara på ett annat sätt? Kanske har jag öppnat fler dörrar till dem. och nya vänner kommer in i livet. hur underbart?!
Jag är mer tuff - kanske lite råare, lite mer rättfram och kanske till och med lite roligare att umgås med. Jag har hört människor säga lite olika. Jag vet inte vad det beror på men jag har mig själv, är mig själv och då får man antingen toughen up eller soften up. 
Jag bryr mig inte så mycket om världsliga saker - personer jag kunde bli irriterad på finns inte längre i mitt omlopp. Skvaller och skitsnack är ännu längre bort ifrån mig nu än förrut. Kanske har jag gått upp i mig själv lite mer, men jag ser det som en bra sak. Jag har tydligare bild av vad jag vill fylla mina dagar med och det är inte negativ energi. 
Jag är närmre alla känslor - om det var mycket innan, så har allt blivit mer. Jag känner så mycket och lär mig använda det som inspiration. det är fint med känslor, lyckliga som deppiga. bara jag väljer att välkomna dem.
Jag gör mer saker - förändringar ger ofta mer förändringar. De där trösklarna som ofta stoppar oss sänks dramatiskt, särskilt vid en stor förändring. 
Jag är lite mer skitsamma - jag har alltid vetat att jag kan det mesta själv och kan jag det inte så löser jag så jag kan det. Men nu är det som att jag inte behöver lika mycket hängslen och livrem. Det ordnar sig. The universe has my back.