Just nu läser vi socialpsykologi, en kurs där vi ska lära oss jobba i grupper, där vi ska utmanas varje dag i skolan. När vi i september var på vår ULF, utbildande ledarskap i fält som jag tidigare berättat var rätt tufft, blev vi indelade i grupper och det är i dem grupperna vi jobbar i nu under kursen. Vår helgrupp är 8 pers från klassen, sen har vi delat vår grupp i två för att skriva en hemtenta. Vi gör fortfarande övningar i helgrupp, ett par i veckan och den övriga tiden är det föreläsningar och grupparbete.
Min grupp är bra, min lilla grupp, men sen i den stora 8 gruppen känner jag en del spänningar, något ligger i luften. Jag vet att jag tar mycket plats, jag vet att jag lätt tar ledarrollen och ser till att saker och ting händer. Men aj, här trampar man folk på tårna när man gör det. Jag måste hålla tillbaka heter det, låta de som vanligtvis är tillbakadragna ta plats och höras. Det handlar inte om att jag tystar ner folk och aldrig låter dem träda fram. Däremot avskyr jag när det blir total tystnad när ett beslut ska tas. Och DET sticker i folks ögon. Vi har satt upp mål i gruppen, normer. Vi ska ha högt i tak, alla ska ges utrymme och alla ska ta plats. Men ändå ska jag hålla mig tillbaka?
Därav den något frånvarande uppdateringen, detta suger all min energi just nu. Att överleva dagarna i skolan och sen andas när jag kommer hem och rikta fokus på det jag tycker är roligt. Detta är en kurs som jag såg så himla mycket fram emot, föreläsningarna är så intressanta. Men jag låter, i det här fallet, vissa personer ta över mitt fokus. Och jag blir så irriterad på mig själv som låter dem påverka mig på det sättet. Jag har försökt tänka på hur jag är som person, jag har försökt prata i gruppen men min energinivå är under bottens botten när det gäller detta. SÅ nu börjar min nya strategi, ignorans. Det handlar om två veckor till, förhoppningsvis inte mer, ska hålla ut fram till julledigheten genom att tänka andra tankar.
Ignorerar diskussioner och jag tänker inte hålla tillbaka min personlighet.
