lars lars lars, vilket underverk han är. rösten får mig lugn. lägger huvudet bakåt och känner hur värmen strömmer ut i hela kroppen. han är speciell, så fin, alldeles gråtmild blir man.
hans text passar så bra, det är alltid en låt som betyder hela dagen, som kan beskriva hur känslan är.
det är magiskt.
jag har hittat en låt, som passar mis ås bra. finafina den!
meningslöst inlägg men hej och hå,
nu ska ajg till sphallen ochkolla fotboll med julia, tjo!

ett fönster vi kan sitta vid och blicka ut mot ån

Dagboken Kommentera
lars lars lars, vilket underverk han är. rösten får mig lugn. lägger huvudet bakåt och känner hur värmen strömmer ut i hela kroppen. han är speciell, så fin, alldeles gråtmild blir man.
hans text passar så bra, det är alltid en låt som betyder hela dagen, som kan beskriva hur känslan är.
det är magiskt.
jag har hittat en låt, som passar mis ås bra. finafina den!
meningslöst inlägg men hej och hå,
nu ska ajg till sphallen ochkolla fotboll med julia, tjo!

inte alls en fredag jag hade väntat mig. varför bli det alltid så? jag som trodde att denna helgen skulle göras till något bra, något fint.
iofs var gårdagen bra men eftersom det var en torsdag så räknar jag inte med den till helgen. Käre Alexander fyller 18 idag och igår var det fest. det var himlans bra. tack alla.
till och med tack till dig, dig som jag aldrig trodde jag skulle tacka.
vaknade upp och kan säga att min rygg är bättre, men min tå bredvid lilltån är dubbelt så stor som dom andra idag och såren varar enormt mycket.

jag har tänkt mycket idag, tänkt på hur mycket som springer förbi än. hur mycket man inte hinner med som man borde. känns som jag bara står bredvid och tittar på när allt händer, jag förlorar.
och vad gör man när man käner att man håller på att förlora en vän, en vän man vet att man inte borde förlora?
vad ska jag eller kanske vi göra för att det ska kunna bli som innan? det finns inget svar på det för det kommer aldrig bli som innan och det har haf redan förstått, och det gör ont. skaver liksom i hjärtat.
det blev sms idag, och det blev något fint av det:

- allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om för det ekar i huvet.
- jag liksom föll över kanten
- och natten som kom sov jag vaken och drömde om allt, som vi kunnat göra.
- den vackraste stunden i livet var den när du kom.
- och den jävligaste stunden i livet var den när vi gick.


men det är så,
vänner försvinner mitt framför ögonen på än trots att
man vill göra allt för att hålla kvar det som var.

nu ska jag bara försöka acceptera att min kväll är förlorad.
min kväll blir inte fin, inte bra, inte ljus.
mest mörk och ensam.

vi liksom föll över kanten

Dagboken 3 kommentarer

inte alls en fredag jag hade väntat mig. varför bli det alltid så? jag som trodde att denna helgen skulle göras till något bra, något fint.
iofs var gårdagen bra men eftersom det var en torsdag så räknar jag inte med den till helgen. Käre Alexander fyller 18 idag och igår var det fest. det var himlans bra. tack alla.
till och med tack till dig, dig som jag aldrig trodde jag skulle tacka.
vaknade upp och kan säga att min rygg är bättre, men min tå bredvid lilltån är dubbelt så stor som dom andra idag och såren varar enormt mycket.

jag har tänkt mycket idag, tänkt på hur mycket som springer förbi än. hur mycket man inte hinner med som man borde. känns som jag bara står bredvid och tittar på när allt händer, jag förlorar.
och vad gör man när man käner att man håller på att förlora en vän, en vän man vet att man inte borde förlora?
vad ska jag eller kanske vi göra för att det ska kunna bli som innan? det finns inget svar på det för det kommer aldrig bli som innan och det har haf redan förstått, och det gör ont. skaver liksom i hjärtat.
det blev sms idag, och det blev något fint av det:

- allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om för det ekar i huvet.
- jag liksom föll över kanten
- och natten som kom sov jag vaken och drömde om allt, som vi kunnat göra.
- den vackraste stunden i livet var den när du kom.
- och den jävligaste stunden i livet var den när vi gick.


men det är så,
vänner försvinner mitt framför ögonen på än trots att
man vill göra allt för att hålla kvar det som var.

nu ska jag bara försöka acceptera att min kväll är förlorad.
min kväll blir inte fin, inte bra, inte ljus.
mest mörk och ensam.

egentligen fattar jag inte hur jag lyckas, men jag gjorde det.
på idrotten var det bad, jag skulle ta "tre pinnar" som man kan göra och det innebar att jag skulle dyka från trean och göra något från trampolinen. dykningen från trean gick bra, och det tvivlade jag inte heller på men sen skulle jag dyka bakåt från trampolinen och jag visste egentligen att inte kunde men ville försöka. gjorde det första gången med hjälp från en som jobbar där, annicka. det gick bra. när jag sen kom upp sa henke, min lärare till mig att jag skulle göra det igen själv, utan hjälp och jag intalade mig att jag inte kunde men sen stod jag där igen och ja. utan att släppa fötterna från trampolinen fallar jag bakåt och på något helt underligt sätt lyckas jag skrapa i ryggen mot trampolinens främre kant och drar i tårna. under vattnet hör jag hur alla skrattar åt mig och jag känner mest hur ont i tårna jag har.
KOmmer upp ur vattnet och ser fidde garva som ett djur och jag kliver upp. aj min rygg. rivmärken på hela ryggen och blodiga tår. jag bestämmer mig för att gå och ducha och att jag gjort mitt för dagen.
Annicka plåstrar om mig efter duschen och sätter klistret på såret, mums!
det kommer döda mig när jag imon tar av det i duschen...
Jo men annars har dagen varit bra. sov som en gud inatt bredvid bananen och ska nu åka och jobba.
 imon är vi ledig och då blir det fest!
på fredag är vi också lediga och då väntar en bakisdag med jobb på kvällen.
 hela familjen är borta i helgen, eller mamma och pappa. oskar och jag klarar oss,     kanske?
ojoj, nu måste jag kila. tjo!

                                                                                                                                               P.S. i love you,

köttade tår och en uppriven rygg

Dagboken Kommentera
egentligen fattar jag inte hur jag lyckas, men jag gjorde det.
på idrotten var det bad, jag skulle ta "tre pinnar" som man kan göra och det innebar att jag skulle dyka från trean och göra något från trampolinen. dykningen från trean gick bra, och det tvivlade jag inte heller på men sen skulle jag dyka bakåt från trampolinen och jag visste egentligen att inte kunde men ville försöka. gjorde det första gången med hjälp från en som jobbar där, annicka. det gick bra. när jag sen kom upp sa henke, min lärare till mig att jag skulle göra det igen själv, utan hjälp och jag intalade mig att jag inte kunde men sen stod jag där igen och ja. utan att släppa fötterna från trampolinen fallar jag bakåt och på något helt underligt sätt lyckas jag skrapa i ryggen mot trampolinens främre kant och drar i tårna. under vattnet hör jag hur alla skrattar åt mig och jag känner mest hur ont i tårna jag har.
KOmmer upp ur vattnet och ser fidde garva som ett djur och jag kliver upp. aj min rygg. rivmärken på hela ryggen och blodiga tår. jag bestämmer mig för att gå och ducha och att jag gjort mitt för dagen.
Annicka plåstrar om mig efter duschen och sätter klistret på såret, mums!
det kommer döda mig när jag imon tar av det i duschen...
Jo men annars har dagen varit bra. sov som en gud inatt bredvid bananen och ska nu åka och jobba.
 imon är vi ledig och då blir det fest!
på fredag är vi också lediga och då väntar en bakisdag med jobb på kvällen.
 hela familjen är borta i helgen, eller mamma och pappa. oskar och jag klarar oss,     kanske?
ojoj, nu måste jag kila. tjo!

                                                                                                                                               P.S. i love you,