Nej hörni. det här går inte längre. nu är mina ögon fyrkantiga, hjärnan går på sparlåga och jag känner mig heeeelt dåsig. nere. trött. sur. tänk vad tentaplugg kan göra med än, trots att ämnet är superintressant. Men nu är det liksom stopp. Nu lägger jag ner.
Solen lyser ute, det är relativt varmt. jag tänker ta mig en lättare joggingrunda. efter lunchpromenaden innan så fylldes jag med lyckorus, färgen på löven skiftar färg nu och ingen är gladare än jag.
Höst. Love it!
Nu snörar jag på mig mina asics och tar på mig klockan, mobilen får vara hemma. nu ska huvudet tömmas och det enda jag ska höra är löven och mina egna andetag.
TJO!
